Julmarknad

Jag skulle så gärna vilja gå med familjen på julmarknad. Gå och titta på fint hantverk, köpa någon fin tomte, äta lite brända mandlar och bara gå och känna av julstämningen. Men så kommer det aldrig bli i vår familj eftersom ingen tycker som jag (att detta är mysigt). Skulle jag ta med mig familjen så skulle mannen artigt följa med, dottern skulle nog vara förtjust ett tag medan grabbarna skulle gå och sura och dra ner stämingen.

Tyvärr är det så med allt i vår familj. Det jag vill, vill inte någon annan. Det mannen vill, vill inte någon annan. Men vi vuxna kan åtminstone uppträda artigt och låtsas intresserade. Medan barnen, inte nödvändigtvis alla på en gång, men åtminstone minst en, ska sura sig igenom hela dagen och förstöra stämningen. Så tråkigt! Dottern hänger visserligen på det mesta och tycker att det är kul med att göra saker tillsammans men grabbarna vill aldrig hänga på med glädje. De hänger bara på om vi tvingar dem och det ger ju inte de bästa förutsättningarna. Det är upplagt för konflikt eller surerier.

Kanske är det så det ska vara med tonåringar. Men jag känner mig inte redo än att bara utesluta dem i vår gemenskap. Jag vill fortfarande visa, dela med mig och uppleva saker med mina söner. Det finns utställningar som jag vill vi ska se, konserter som jag vill vi ska gå på tillsammans, museum som jag vill besöka och julmarknader att avnjuta. Fast det är inte lönt att fråga om de vill följa med ens en gång. De skulle titta frågande på mig och tycka att jag är hur konstig och tråkig som helst.

Idag blir det lammstek, potatisgratäng och sallad.

På väg till stykbrädan...