Ikväll ska jag ut på restaurang och äta gott och dricka gott. Naturligtvis kommer det bli mycket trevligt eftersom jag ska ut med pappas fru. Någon gång händer det att vi bestämme ross för att ha "vår" kväll. Vi brukar alltid ha massor att prata om och det brukar vara mycket trevligt.
Varför har vi inte våra män med då?
De får ju alltid annars vara med och de är ändå inte intresserade av att lyssna på vårt pladder om livets mening.
Det går bättre för yngsta sonen nu i skolan. Allt är inte perfekt men jag ser för första gången sonen plugga hemma på kvällarna. Nu vet han vad han måste göra på ett tydligare sätt. Han upplever att han hänger med och vad viktigare är så upplever lärarna det också, åtminstone de flesta. Lärarna tvingas till att vara tydliga och de håller en regelbunden kontakt med oss föräldrar. Det gör att de inte kan nonchalera sonen och sedan flera veckor efter klaga på hans arbetsinsatser eller rättare sagt brist på arbetsinsatserna. Vinnar-vinnar-situation!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej. tänk att en mörk höstkväll med resturangbesök med god mat och vin och snack om vardagliga ting kan ge lyckokänsla i hela kroppen. Jag känner mig priviligerad där jag sitter på tåget hem att att jag har en sån familj omkring mig. Tack >Malin
Gerd: tack själv! Jag mådde också så bra!
Skicka en kommentar