kan inte sova

Klockan är 2.46 och jag har gett upp. Jag kan inte somna denna natt! Ibland är det så. Inte i de bästa av våra världar men just nu är jag inte i de bästa världar.

Jag kommer vara trött senare idag men lika bra att ställa in mig på det. Jag har inte så mycket kvar på jobb så det är ok att vara trött.

Jag känner mig fullständigt vaken. Kroppen kan inte stänga ner. Jag vill inte analysera varför jag är vaken. Mitt undermedvetna vet men jag orkar inte ta upp det till ytan. Smärtsamt!

I stället försöker jag minnas de nätter jag jobbade inom sjukvården. Det var en underbar tid. Jag var nyvuxen och hade hela livets förväntningar framför mig. Jag var singel och levde mitt eget liv. Längtade efter träffa mannen i mitt liv och bilda familj men kände mig inte stressad eller ville skynda på mitt liv. Jag var nöjd med mig och mitt liv. Så enkelt allt var då.

20 år, bara sig själv att tänka på.

Jag älskade vaknätterna. Speciellt sommarnätterna då man fick vara med och möta soluppgången och när man trött och sliten klockan 7 på morgonen kom ut i friska luften utan att frysa kunde möta alla som var på väg till jobb och jag kunde gå hem och krypa ner i sängen. Underbart!

I natt är jag inte på jobb, i natt vill jag sova, i natt vill jag inte vara uppe och se soluppgången. Så olika det kan vara.