Måndag, en dag i en vanlig vecka

Ingen speciell dag eller är det det? Alla dagar är väl speciella i sig även om jag tar många dagar för givet. Lev i nuet och njut heter det, men ibland är det svårt för mig.

I morse hade jag svårt för att uppskatta att klockan ringde. Jag hade svårt att se tjusningen i att gå ur en varm och skön säng (den uppskattade jag förstås) för att tjata upp mina barn, konstatera att frukosten var sen så jag fick stressa och därför välte jag ut hela kaffekanna innan jag tryckt ner pressen. Då grep mannen in och städade...Det uppskattade jag i och för sig.

Men jag uppskattade och tyckte om tiden i klassrummen med mina elever men jag stannade inte upp i tanken och tog in det.

Jag uppskattade också att chefen tog sig tid och lyssnade på mig och vi diskuterade ev lärarlyft. Konstaterade att inget händer denna vår utan möjligtvis till hösten.

När jag tänker efter så njöt jag av att kunna åka från jobbet 1 timme tidigare än beräknat och därför hann jag lyssna på dotterns läsläxa i lugn och ro före middagslagning och måltid.

Vi hade en trevlig middag tillsammans i familjen trots att mannen inte kommit hem ännu och nu njuter jag av mitt kaffe och väntar på att jag och dottern ska läsa ut "Lilla huset i stora skogen".

För fina Helena är det ju också en speciell dag, för det är hennes födelsedag. Grattis vännen! För mormor G är det en sorglig men ändå en speciell dag, för nu säger hon hejdå till sin dotter och barnbarn på Nya Zeeland, för att landa i Sverige på onsdag.

Ja en helt vanlig måndag kan faktiskt innehålla små vardagsguldkorn om man bara stannar upp tänker till.