fredag 27 april 2012

Så snabbt det vänder. Från att vara full med energi till helt dränerad igen. Igår tog jag slut. 3 dagars NP, 12 timmars vaktande och nu med höga rättningshögar som väntar på mig. I går gick luften ur mig och ändå har jag inte gjort proven som mina elever och mina söner. Luften har gått ur mina pojkar också. Skönt att det är lång ledig helg för barnen.

Det tar också på krafterna att hålla i ordning alla barn ensam. Men till min stora glädje har ä-sonen visat många vuxenpoäng den senaste tiden men då får jag bekymmer med nästa son. Men de är av bra skrot och korn så de tar sig alltid till slut. Dottern tar redan massor med vuxpoäng och det känns inte heller så bra för hon ska ju få vara 10 år länge till.

Det jobbiga är att ingen förstår att jag också kan ta slut. Alla förväntar sig att jag kan allt, gör allt och håller igång allt hela tiden. Det gör jag inte. Det är då jag vill bemötas med respekt och inte kränkningar. Det är då jag vill höra att jag duger ändå och inte att jag ska skärpa mig. Det är då jag vill att ni andra tar ett steg bak och låter mig vara ifred så jag kan ladda batterierna.

Problemet är om de andra också känner som jag. Hur gör man då?

1 kommentar:

Fotograferande Maria sa...

Vill du, några av er, eller alla komma och äta middag med oss i Gullbranna i helgen.vi är bara 3 några nätter och fyra en natt så det finns en del sovplatser med. Kramar!!!!!!!!!!