måndag 1 januari 2018

Nytt år


Helt plötsligt vet jag inte vad jag ska skriva om. Jag vet inte varför jag bloggar eller för vem jag bloggar. Just nu känns det att det bara är mamma, mannen och svägerskan som läser och de vet ju ändå vad som händer i mitt liv. Bloggar jag för mig själv? Kanske, eller jo det gör jag väl. Men det händer inte så mycket nytt i mitt liv som egentligen är värt att blogga om.

Jag gör samma saker varje nyår, varje vinter, varje vår, varje sommar.... ja ni förstår. Det enda som är skillnad är jag och alla andra blir 1 år äldre. Är det något att blogga om. Jag skriver ju inte om något viktigt, meningsfullt eller djupt. Det vågar jag inte för då kommer jag trampa mina nära på tårna och det leder ju inte till något mer än konflikter eller tråkigheter.

Visst är det kul att titta tillbaka i bloggen och minnas men det gör jag ju inte alltid. Jag vet inte om jag bara slutar med bloggandet eller om jag bara uppdaterar när något speciellt händer. Jag har inte bestämt mig.

Jag har bara en olustig känsla av att 2018 inte kommer att bli ett så bra år. Det stör mig. Jag försöker intala mig att det är upp till mig att göra ett bra år för mig. Jag vet inte om denna känsla finns för att vi faktiskt inte har bokat någon resa i år. Jag fick frågan av en vän nyss om jag bara levde för min semester? Gör jag det? Jag svarade att jag inte gör det och jag sa att jag förstår att det är upp till mig att jag gör mitt år bra, men kan jag det. 

Jag vet inte varför jag känner mig så nedstämd med att ha ett nytt år framför mig. Kanske för att jag hade ett sådant fantastiskt 2017 och det är svårslaget.

Det allra bästa upplevelsen 2017 var min New York-resa med min svägerska. Den tänker jag på varje dag sedan vi kom hem. En fantastisk stad att vara i! Hela resan var så lätt, trevlig och konfliktfri med min kära svägerska. Jag skulle såå gärna vilja åka dit en gång till med henne.

Vi åkte ju också på 60-års kalas i Tyskland till mannens närmaste vän och jag och dottern gav mannen Cypernresan i våras, som också var så bra. Vi hade en fantastisk månad i Spanien då alla (utom Ä-sonen) kom ner och vi hade så trevligt ihop. Tänk en hel månad med sol och värme och bara trevligt umgänge. Undrar om det kommer att ske fler gånger?

Jag är rik på fina vänner och jag har den finaste familjen. Alla ni ger mig guldstunder och fina minnen.

Jag har förändrat mitt förhållningssätt till mat och träning och jag hoppas att 2018 ger mig ytterligare några kilo ner på vågen men framförallt större muskler och bättre kondition. 

Jag hoppas att alla mina nära och kära får vara friska och lyckliga, för då är jag lycklig.

Ja, jag kan ju inte backa tiden, så det är väl bara att kavla upp ärmarna och ta tag i 2018 och ta vara på guldstunderna och njuta av nuet.


Inga kommentarer: